Redigera Logga ut
Tillbaka
Vill du köpa ett othellobärde? Ta dig en titt i våran butik!
Vissa är så bra på Othello att de hamnar i tidningen!
Lottning av spelare i World Othello Cup i Tokyo, Sverige ställde upp med fyra spelare och flera som hjälpte till att arrangera eventet!
Godare tårta än det här blir det inte!
Delta i någon av våra turneringar. Klicka på bilden och se när nästa turnering spelas nära dig!
Othello! Ett spel för alla!
Stockholm EGP är alltid välbesökt! Här mellan två rundor där alla väntar på spännande resultat!
Många gånger spelar vi på cafeer där alla är välkommna!

Dagens nyhet

Lilla SM 2015

Vi säger Grattis till Rikard Fahleson som vann Lilla SM 2015!

Det var 13 deltagare i turneringen som vänder sig till nya, gröna, sköna, debutanter och spelare under 1000 poäng i Nordisk Othello ranking.

Rikard vann alla fem matcher i grundspelet. I semifinal fick han möta legendariska Bo Hellgren. Bo kämpade tappert men fick se sig besegrad med 40-24.
Desto mer spännande blev den andra semifinalen mellan Lilla SM 2013 års segrare Fredrik Ernander och trean samma år Roger Gehrke.Matchen slutade 32-32 och Roger til final då Fredrik valde färg och därigenom gav vinsten till Roger om det blir oavgjort. En regel som används då det är avgörande match.

Matchen om tredje pris vann Fredrik mot Bo med 39-25. 
I finalen så vann Rikard över Roger med 39-25.

Lilla SM Ungdomsklassen

1. Julie 
2. Fanny
3. Blenda

Semifinal:
Blenda - Julie 29.35

Final
Julie - Fanny 44-20

På Bilden,
Från vänster; Fanny, Julie & Blenda.

Kommentar;
"Jag har varit bordsdomare i många VM och andra stora turneringar. Men semifinalen var det absurt roligaste jag varit med om som bordsdomare. Jag låg dubbelvikt av skratt, inte på grund av spelet utan kommentarerna splelarna emellan och från spelaren som var klar för final och inväntade dem, men inte kunde låta bli att kommentera sina mottävlare. Och att höra en 9 årig spelare med 7 tomma rutor säga "oj, jag bör nog skynda mig att tänka, nu har jag bara 9 minuter kvar". 
Gratis all tre! Ni berikade verkligen Lilla SM!!

 Det var 13 deltagare i Lilla SM 2015. Det var gemytlig stämning i Art Cafe. Flera cafegäster kom in och tittade, en del lånade spel och satte sig och spelade.

Detta var kul, och vi lovar fler "Lilla" turneringar i Sverige om intresset finns! Hör av er till oss!

Inlagd av Benkt 2015-09-01 kl 00:23

3 senaste nyheterna

Nyheter från styrelsen

3 senaste krönikorna

Hur lottar jag på en turnering?

Allt du behöver inför en turnering finns på våran sida. Ladda ner tomma transkript för att skriva ner dina partier eller varför inte passa på och lära dig lottningsprogrammet PAPP?

 

 

 Vill du bli bättre på Othello?
 
 
 
 
www.othello.nu

Åter är dags för den sociala roliga varianten av SM!

Ta med dig dina vänner och kom till Art Café på Västerlånggatan 60
Spela Othello och fika under 3 timmar, ha kul, vinn lite priser och delta i årets roligaste(!!!) Othelloturnering!

2013 var det 11 som deltog i Lilla SM! Det var tårta, prat, kul, socialt och spännande! 
Vi blir fler i år, va!?

"Lilla SM" är öppet för följande spelare:
* Debutanter och nybörjare!
* Glada sociala spelare som har ranking UNDER 1000 poäng i den Nordiska rankinglistan!
* Spelare som var aktiva innan 1989 räknas som debutanter enligt 25 års regeln.

Det viktiga i Lilla SM är; Ha kul! ha trevligt! Möt roliga Othelloister! Spela på din nivå! Fika gott! Spela kul matcher!

Priser!
Javisst! Checkar till Akademibokhandeln, Science Fiction Bokhandeln, Alga-spel, Othello-spel, frukt, "Kuliga" priser utlovas!

Startavgift; 
50:- vuxna
25:- Ungisar under 18 

Anmälan görs genom att skicka ett email till benkt@othello.nu, eller anmäla sig på http://othello.nu/turneringar/turneringar?ID=300!

Kommande turneringar

Senast anmälda till

Veckans match

f5 d6 c3 d3 c4 f4 f6 b4 c2 e2 c5 b3 f3 c6 b5 b6 a5 a4 e3 c1 d7 e7 c7 c8 f8 e8 d8 g8 b7 f2 f1 g3 h4 h3 h2 g4 g5 h6 g6 f7 e1 d1 d2 a3 e6 g1 a6 h7 g2 g7 h8 h5 b8 h1 b2 b1 a2 a8 a7 a1
Arnaud Delaunay
Benkt Steentoft
Gent Egp

Benkts kommentarer.

Det är bara att konstatera! Jag som vit. Mot en bra spelare som Arnaud.
Första matchen i Gent EGP. Ok, bara att bita ihop och få en bra genomkörare inför resten av turneringen, var min första tanke. Min andra tanke var, va kul! det är ju toppspelarna man vill möta och stånga sig trött emot!
Mitt mål med matchen var att spela mitt eget spel, det vill säga försöka krångla till det så mycket som möjligt, kanske lyckas få ett övertag i öppningen, överleva mittspelet och sedan lyckas vinna slutspelet utan att haverera för mycket i räkningen.
Jag mindes Gent EGP 2013 där jag hade +6 mot Arnaud med 7 tomma och lade bort mig. Så jag visste att det inte är omöjligt. Jag hade skakat denna gemytlige Fransos tidigare; kanske kanske igen?

Sagt och gjort, matchen började och naturligtvis kommer vi in i den "enligt mig" tråkigaste" öppningen av de alla, Kung. Jag suckar invärtes och tänker att "jag hänger på städse öppning tills drag 14 där jag har en liten inövad variant som oftast går åt skogen", men i alla fall ibland skapar lite oreda. Lite senare i turneringen fick jag spela det 14e draget mot Jeroen, och det blev en kul tillställning där jag till slut lyckades förlora med 31-33. 
Åter till denna match; Arnaud tillät mig inte fortsätta min diaboliska plan, utan beslutar sig att redan i drag 9 överge alla mina tilltänkta ideer om att skaffa mig ett litet övertag. Han spelar helt sonika  C2, vilket också är ett bra drag bland alla bra drag i denna ställning.
Och naturligtvis är jag nu ur min öppningsbok. Nu måste jag improvisera, och jag och improviseringar i Othello brukar inte vara någon höjdare att skriva hem om! 
Men jag måste få påstå att sekvensen 10-16 var jag riktigt nöjd med, efteråt. Drag 16 är en typ av drag jag älskar att spela. Det ingår i det så kallade psykologiska spelet. Man ger motståndaren hela kanten, ser det ut som, men det är inte alltid som det ser ut som.  
Arnaud väljer här 17:A5, vilket ger mig ett svagt övertag. Att hitta det "korrekta" draget 17:A2 hade varit imponerande. Speciellt som mitt svarsdrag, (om jag skulle spela det som WZebra föreslår) skulle varit antingen 18:G3 eller 18:G6. Båda dessa ger +/-0. Logiskt nog hade jag nog i den situationen valt 18:A3 om jag känner mig rätt. 

Nu spelade inte Arnaud 17:A2 utan det lite mindre bra 17:A5.
Här väljer jag efter några minuters funderande 18:A4.
Varför undrar en vän av ordning?
Det handlade mest om att jag inte kunde se vad de andra dragen skulle ge mig. Tydligtvis är 18:E6 bättre, vilket jag ser nu såhär tre veckor efteråt, och troligen såg då också tror jag, men .. jag har märkt med mig själv att jag ibland "föredrar" att spela ett kanske "sämre" drag, men som jag "tror" krånglar till det. Ja, jag vet .. mycket hypotetiskt och oftast blir det fel, men ibland så ...

 Det blir samma visa i drag 20. Instinktivt visste jag att 20:A6 var bäst. Jag kunde se 21:D2, 22: C1, men sen då .. efter 23:E7? Jag kände efter och fick känslan att jag kanske låg på plus, men det kändes "för enkelt" för min smak. Mitt mål var att krångla till det för Arnaud (och naturligtvis även för mig själv). Däri trodde jag att min chans fanns. Så, frisk vågat med 20:C1, som jag trodde var betydligt sämre än vad den sedan visade sig vara.

För vad händer efter 21:C2?  
Jo Arnauds bästa drag visar sig vara 21:A3. Inte för att "vi" såg det då och där, men jag hade lite koll på vad som kunde hända om han spelade 21:A3.  22:D2 såg jag ögonblickligen, och insåg att detta var den typen av spel jag ville ha mot honom. Krångel! Dock valde Arnaud 21:D7 vilket ställde mig lite då jag trodde han skulle spela 21:E7 vilket jag hade gjort, tror jag så här i efterskott.

Jag har inte så mycket att säga om 22:E7 och 24:C8. Det fanns otaliga alternativ och jag valde de som kändes rätt. Självklart kan jag sitta och analysera varför jag valde dem istället för de "bättre" dragen, men de funkade utefter den plan jag hade ..
Däremot förvånades jag över Arnauds 25:F8. Helt plötsligt fick jag känslan av att vara exponerad, Han hade insett att min plan vara att spela vad jag kallar för "krångeldrag", och bestämt sig att göra detsamma. Jag hade förväntat mig 25:E1 och hade nästan bestämt mig att i det läget överraska med 26:E8. Så här efteråt får jag nog tacka Arnaud för att han valde 25:F8 istället, eftersom mitt planerade drag inte var direkt dåligt, men gav en betydligt jämnare ställning än vad jag hade önskat. 

Dock så blev det ändå så att när han väl spelade sitt drag så låg grundtanken i 26:E8 kvar och skvalpade i tankegångarna. jag spelade nog lite för fort, tyckte det var ett ballt drag och tittade inte så mycket mer på det.  Återigen, inget dåligt drag, det näst bästa om man ska tro farbror WZebra, men .. nåja .. Målsättningen som jag tjatar om var att spela udda, roliga, knäppa och drag som fick motståndaren ur balans. Nåja, i alla fall tro att jag var halvt galen och kanske spela fel av bara rena chocken. Det är så jag tänker när jag menar att jag spelar "krångeldrag". Om strategien lyckas .. häpnadsväckande sällan! Men när den gör det så är det extra kul!

Nu fortsätter vi!
Sekvensen 27-29 känns för mig som basic skol-Othello, det vill säga "spela ut den ostabila femma och plugga igen X-rutan". Klart som korvspad att Arnaud spelade det. Så vad göra sedan? Här beslöt jag mig att göra något för mig ovanligt vanligt. Jag började fokusera mig cirka 20 sekunder på något helt annat, som var satt Niklas? Och var var Christian? Och titta där sitter ju Roel, han hade jag inte hälsat på innan turneringen startade, får inte glömma att göra det efter matchen (Vilket jag gjorde naturligtvis i rena segeryran. Förlåt Roel!).

Vadan detta?, undrar nu en nyfiken läsare. Jag kände att jag behövde "räta på benen", dvs bryta mitt tanke mönster. Jag kollade ställningen och tänkte, wow, detta är ju som jag vill ha det. "Give it a try Benkt" tänkte jag på ren Svenska. Andas, kolla, tänk, koncentrera dig.  
Att jag genomgick denna "renande" procedur var orsaken att jag spelade sekvensen 30-40 med drag jag känner mig stolt över. Ja, helt klart gör Arnaud här några missar och sjunker lite (från -6 till -14 enligt Herr WZebra) och jag gör inte de allra yppersta dragen i alla dragmöjligheter, men det är oviktigt. DET kändes bra! Jag kände att jag knöt ihop säcken för en gångs skull. Jag hade gett mig själv tiden och fokuset att finna "rätt väg". 
Othello är ju "sökandet efter den "perfekta" sekvensen". THE drag så att säga. Det heliga yppersta fantastiska sköna perfekta draget. Det som får alla problem i värld.. nåja, på brädet att försvinna. Och här kom det.  
Och även om vi båda spelade inte korrekt, så var det skönt. Mycket skönt.  

38:H6 och 40:F7 spelade jag med ett enda mål i sikte. Get the Stoner! Hade Arnaud spelat 41:E6 så hade stonern kommit med 42:G7. Nu såg Arnaud detta och bestämde sig undvika stonern. Det intressanta med det är att det var fel spelat av honom. Han skulle gett mig stonern! Ok, det var 25-39 för honom att spela den, men han valde nu att spela det tredje bästa alternativet (41:E1) som var 18-46 istället. Bara att tacka och ta emot!

Nu stannade jag upp igen. Jag insåg att klockan tickade för fort! Jag hade inte hur mycket tid som helst på mig, och som de flesta av er läsare vet vid det här laget så är min största svaghet mellan 38-50. Ok, oftast är jag svag mellan drag 5-59, men framförallt efter drag 40 anser jag själv. Alltför ofta sjunker mitt skepp i detta läget med alla kanonluckor på vid gavel!
Så trots att jag började känna mig stressad så beslöt jag mig att ge mig tid att tänka.
Se . .även det något nytt ...

Mitt tänkande ger resultat! Jag sjunker från vinst med 48-16 till 37-27 på tre drag. Bra Benkt!
Det kunde vart värre! Det var ju i alla fall inte minus den här gången (minns matchen mot Arnaud 2013!)! 
Att kommentera dragen känns lönlöst. Jag gör som vanligt i mittspelet, tänker fel .. går inte förklara.
Varför spelade jag inte självklara 42:E6? Vet inte...
Varför spelade jag inte det i stort sett självklara 44:E6? Hmm .. vet fortfarande inte ... 
Varför tog jag inte paritetshägrande 48:A8 med den självklara lysande i neon-sekvensen 49:B8 följt av matchdödande 50:H7? jag såg den, jag såg den, jag .. spelade 48:H7. Varför? Vore det inte dags att sluta krångelspela och bara vinna för en gångs skull? Nejdå, det är för enkelt!

Men efter de standardiserade Benkt-dragen som måste komma i varje mittspel, beslöt jag mig att skärpa mig, vägra låta skeppet gå på grund, hissade stomseglede och seglade in i hamn med Jolly Roger flaxande i nordanvinden! Det var "bara" att vira in fisken till bryggan och ge den till kocken. Trubadix fick äntligen sjunga och ingen flygande bautasten kunde förgöra segerns sötma! Nu har jag slut på metaforer och de sista dragen var "perfekt slutspel" från oss båda.
Och jag hade rejält svettiga handflator och 17 sekunder kvar på klockan, och var enastående nöjd. 

Min blyga målsättning inför Gent EGP var att som sämst hålla min ranking och att vinna minst en match mot en av de topp 10 högst rankade. Och redan efter rond 1 var den sista delen av mitt mål fixat.

Var det en bra match? Det får ni bedöma. Själv tycker jag nog det enligt mitt sätt att se på saken, väl vetandes om min spelnivå. Var den rolig? Jo, jag vann ju, men oavsett det faktumet, så jag gillade ändå hur matchen blev med lite krångliga sekvenser, fällor och inte alltid helt lätt att hitta rätt drag.

Jag vet min nivå. Jag kommer aldrig vinna en EGP, än mindre ett VM. Men jag kan i mina bästa stunder lyfta mig lite nivåmässigt och skaka en del av de stora stjärnorna. 2009 lyckades jag stolt besegra den Japanske mästaren från 2008, Iijima. En av få matcher som gjort mig knäsvag.
Och det är det som gör att jag fortsätter att spela år ut och år in (över 30 år nu ju!) och letar efter det perfekta fullkomliga Othello-draget i en annars mycket ofullkomlig värld!